Jag trodde aldrig i hela mitt liv att det skulle hända. Det finns liksom inte. Jag tror inte på mirakel men kanske måste jag ändra på mig.

Min kära Fröken C är en tv-spelmotståndare av sällan skådat slag. Jag har försökt få henne att spela Tiger Woods golfspel till Wii och var bombsäker på att hon skulle fastna för det i och med Wiimotion+ (som gör kontrollen mer finkänslig), hennes golfintresse (8 i handikapp) och att hon inte haft tid att spela på riktigt det sista året. Men nej, det hjälpte föga och samma kväll insåg jag att tv-spel aldrig kommer att imponera på henne.

Men förra veckan fick jag fasen nypa mig själv i armen. Listen up:

”-Du, ska vi inte klämma av några banor på det där tv-spelet?”

Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Skulle jag hurra rakt ut eller bara spela cool? Det blev något mittemellan. Men spelet som dragit igång en mindre revolution här hemma är såklart ”New Super Mario Bros. Wii.” Tillsammans sitter vi på nätterna som två tolvåringar på slumberparty och hoppar, springer och skjuter på de välkända sköldpaddorna. Vi är ganska bra och har kommit en bra bit in i värld fyra i co-op (båda samtidigt). Vi skrattar, svär och kämpar med rörmokarbröderna Mario & Luigi tills det kliar i ögonen.

Nä. Nu har jag inte tid med det här längre. Fröken C och de italienska hjältarna kallar!

Jag var hos frisören häromdagen, en pratglad kille från Iran som hellre skulle vilja pilla på sin mobiltelefon än att klippa tråkiga Svenssons hela dagarna. Han påpekade att det började bli lite tunt uppe på mitt huvud. Jag svarade småsurt att jag hört det från en annan frisör för något år sedan. Egentligen så varken ser eller känner jag någon skillnad men kanske har de rätt. Det gör mig inte så hemskt mycket faktiskt. Jag får väl börja köra med keps, som Plura. Plura är stenhård.

Jag vet inte, men kanske var det på grund av detta samtal som jag idag tittade lite extra på en viss reklam som med jämna mellanrum dyker upp i t-banetågen. Ni har nog alla sett den. Det är en klassisk ”före och efter” bild med någon text som upplyser alla tunnhåriga män att höra av sig för att få sitt hår/liv tillbaka. På bilderna ser man en riktigt hårig och nöjd man med stureplanshockey-frisyr och nere i högra hörnet ser man hur olycklig och tunnhårig han var innan han konsulterade hårexperterna.

Har någon tittat lite extra på dessa bilder?

Jag vet inte om jag kommer med ett scoop här. Kanske är jag elak, förlåt mig. Kanske är det så att mina ögon ballat ur helt nu när jag skaffat glasögon. Men är jag den enda i hela Stockholm som ifrågasätter detta? Ta en titt: (Klicka för att förstora.)

Är detta verkligen samma man?! Gör håret verkligen så mycket på oss män? I mina ögon så ser de inte ens ut att vara släkt. På sin höjd är de grannar. Vi ska ta en extratitt på den olycklige mannen nere i det högra hörnet.

(Bilderna blev lite suddiga för jag fick bara en chans på mig att fota. Det fanns folk i vagnen och jag orkade inte med att verka besatt av en hockeyfrisyr.)

Känner någon till sanningen? Känner någon killen/killarna? Kan någon bevisa att jag har fel? Guilty until proven innocent säger jag. Ture Sventon, kom fram. Jag bjuder på kuren om du löser fallet.

Ingen lär känna igen dig efter.