Knappt hade man fyllt 30 år innan kroppen sakta men säkert började förmultna.

De senaste månaderna har min gode vän Wushu drivit med mig när vi Skypar. Jag kisar visst väldigt mycket framför datorn och Wushu har uppmanat mig (med en aning skadeglädje i rösten) att gå till en optiker för att kolla upp mina åldrande ögon. Han har sällan fel den där Wushu. Mycket riktigt så var det strul med synen trots att jag själv anser mig ha falkögon.

Nu är man förevigt förknippad med ett handikapp och herren själv har dömt mig till ett livslångt straff som brillorm. Tack. Herren-Robert: 1-0.

Jag höll på att ha sönder dem flera gånger i helgen då vi var nere i Helsingborg och gigade. Det var förbannat trevligt och när det är trevligt så får man feeling och när man har feeling så diggar jag gärna med, med huvudet. Detta måste jag nog försöka vänja bort för glasögonen rasade ner på den svettiga snoken hela tiden. Alternativt så får jag väl inhandla senilsnören. Det är inte mycket rock n roll det.

Visst fan är det synd om mig?!