Jag hamnade rätt snabbt på dansgolvet där jag fejkade lite grek-dans och trampade runt i krossat porslin tillsammans med ägaren som påminde om gubben på Kefir-paketen. Alla var glada och det bjöds på rödtjut och klassiska grek-hits. Efter ett tag så uppmärksammade någon i gänget att de hade en poster med självaste Helena Paparizou på väggen och fantastiska Ann kom på den briljanta idén att sjunga ”My number one” tillsammans med den lilla duon som stod för musiken. Euforin flödade och låtvalet visade sig vara svårslaget. Schweden-Grekland united på en smått sunkig taverna kl 01:00 i Tyskland. Great success!

Vi gjorde allt för att maxa festen ytterligare och beslöt oss för att bjuda på lite Abba-musik. Efter lite pillande med ställets keyboard så gjorde vi misstaget att bränna av en experimentell salongsversion av ”Does your mother know”..

Abba måste ha skändat delfiner eller något liknande i Grekland för på några sekunder in i första refrängen så dog festen helt och hälften av festdeltagarna gick hem. Tokigt. Vi menade ju bara väl men allt blev så fel. Förlåt Grekland men vi trodde faktiskt att ni skulle uppskatta lite svensk 70-tals pop framförd av några förfriskade svenskar i sina bästa år. Ok, visst, det var kanske inte det bästa låtvalet, men SÅ j*vla dålig är den väl ändå inte? Släpp sargen.

Nästa gång tar vi ”Suzy hangaround” i stället.

Festen fick fortsätta på hotellet och efter lite dans och en sällan skådad skrattattack (som gav Rydman träningsvärk dagen efter!!) så var det dags att runda av. Vi tackar domaren, Nürnberg & Grekland.

Vi har varit ute några dagar och avverkat ett par konserter i Tyskland, Schweiz, Belgien och Tjeckien. Schemat är hektiskt och vi klämmer av en hel del mil på autobahn varje dag, äter tysk truckerfood och uppfinner nya sovställningar i bussen. På scen har jag på mig en panikinköpt peruk, platåskor och autentiska Ulveaus-kläder som sitter lagom bra på min knubbiga kropp. Bildbevis kommer.

Jag har börjat försöka mig på att snacka lite tyska på scen. Jag är oförskämt dålig på språket trots att jag har haft möjligheten att lära mig det ordentligt genom åren på tyska kryssare och alla besök i det stora landet. Med min otur så kan det ju bli helt fel och det är läskigt & ocoolt att dribbla bort sig i mellansnack. Vi diskuterade klassiska felsägningar tidigare idag och vår eminenta bassist Majsan berättade om när han gigade med ett band i Peking och deras sångare försökte sig på lite kinesiska mellan låtarna. Han slant med tungan och vrålade att ”de gillade alla kossor i Kina”. Publiken hade tydligen blivit helt knäpptyst och en representant från skivbolaget fick rädda det hela genom att ta en mick och förklara för de förbryllade kineserna att han menade ”kvinnor” och inte ”kossor”. Humor!

En annan klassiker var när min gode vän Bichy drog av en lovesong och uppmanade publiken i Tyskland att ta fram brandsläckarna när han i själva verket skulle säga tändare.

Avslutningsvis så kan jag ju inte låta bli att ta upp ett av mina egna misstag: Vi spelade med Wallmans på turné på en stor stadsfestival, stämningen var på topp, jag sjöng ”Vindarna viskar mitt namn” för några tusen glada norrlänningar och i breaket innan höjningen så vrålade jag ”Piteåååååå!!” för att tagga piteborna. Ett vanligtvis lyckat drag men just denna kväll så såg publiken ut som arga fågelholkar och jublet uteblev.

Kanske var det för att vi befann oss i Sundsvall.

På vårt i hotell i Nürnberg så bjöds alla gäster på två fria öl från mini-baren!

Go Deutschland.

I min trångsynta lilla värld så har alla ryska medborgare en pälsmössa, men när jag väl började se mig omkring bland folket i Moskva så var det nästan ingen som använde det, trots att det är svinkallt där med. Å andra sidan kanske de tror att vi i Schweden går omkring i folkdräkt och rider på dalahästar hela tiden.

Så här ser vi ju inte ut.

Cпасибо!

Nu kan det fortsätta vara istid här hemma. Vi kommer aldrig mer behöva frysa. Kung Bore, bring it on!

Nu kanske det låter lite konstigt att vi brukar åka dit varje år trots att vi är under 100 år, men Carlsson har bott där i två år och hittar bättre där än i Stockholm, vi har väldigt goda vänner där, det tar inte så farligt lång tid att resa dit och det passade oss bra för vi fick bara sex dagar att semestra på.. För att göra det lite extra vuxet så drog vi på en sk parsemester vilket var väldans lyckat!

Välkomna till våran ö, sluta tänk på regn och snö..

I år öppnades världens största köpcentrum i Dubai, The Dubai mall. 1200 affärer under ett och samma tak. Praktiskt och bra i och med att man troligtvis kan hitta det mesta där inne, om man har råd vill säga. Vissa affärer var inte riktigt anpassade för oss svenska frilansmusiker men det var trevligt att strosa runt och titta på allt från en hockeyrink till ett gigantiskt akvarium med tusentals sköna fiskar i.

Av alla dessa butiker så uppmärksammade vi antalet juvel/guldbutiker. Jag tycker att 20 butiker som endast säljer blingbling är mycket för en enda mall. 50st hade varit lite väl många med i mina ögon, men uppenbarligen så räcker inte det heller för att fylla suget där nere. Av 1200 butiker i komplexet så var 200 av dem juvel/guldbutiker! Money money money..