Nu är jag hemma igen. Fyra veckor kändes ibland som fyra år, men när allt kommer omkring så har vi haft fantastiskt roligt. För min del blev det nästan 1000 mil på motorvägarna runt om i Europa och ska man gnälla på något så var det väl just det som gjorde att tillvaron blev aningen seg ibland, men tack och lov så var det ett svårslaget sällskap man spenderade tiden i bussen med!

Tyvärr så slutade avslutningsfesten med att fyra idiotiska bråkmakare överföll mig och mina vänner på vägen hem från ett uteställe i Slovenien. Jag fick mig en hård knytnäve i ansiktet och blev av med mina glasögon vilket kändes halvkul. Men alla i sällskapet fick utstå en del stryk och tjejen i vårt sällskap fick till och med en tand utslagen. Förövaren fick dock smaka på sin egen medicin för folket som såg på blev förbannade och spöade upp honom ordentligt. Samma kille som slog ut tjejens tand hamnade till slut på samma sjukhus som tjejen syddes på och folket som var med henne kände igen honom, de ringde polisen och han åkte dit.

Jag har aldrig fått spö innan. Jag är ingen bråkmakare och jag har heller aldrig varit intresserad av att slåss. Bättre fly än illa fäkta stämmer in bra på mig och jag kör på diplomati eller lägger benen på ryggen. Tyvärr så hjälpte inget denna gång. De hade bestämt sig och vi hann inte undan. Oprovocerat våld känns så otroligt onödigt.

I slutändan är det väl mest synd om slagsmålsidioter som är uppvuxna i en cementerad sandlåda och som måste ta till nävarna och knacka oskyldiga turister för att må bättre. Tänder och svullna kinder går att åtgärda, men trasiga själar tar garanterat längre tid att läka.