Jag är ju som bekant ingen sportfantast trots att jag tittade på lite curling igår..

Trots detta så spelade vi på någon AIK-fest igår. Det var rätt grabbig stämning i lokalen och när vi gick upp på scenen så stod det några huliganer framme vid scenen och vrålade det något primitiva men ändock solklara budskapet: ”-Hata, hata, hata Göteborg!” Hur de kortklippta killarna helt plötsligt fick för sig att såga Lilla London har jag ingen aning om, men jag kunde bara inte hålla mig från att göra en grej av det.

Trots att jag fick spö förra helgen så verkar det som att jag inte lärt mig speciellt mycket av det.

På bred Göteborgsdialekt a la Leif Loket så basunerar jag ut:
”-God kväll allesammans! Va trevligt det är att få komma upp till storstan för att få spela lite musik!”

De snaggade testosteronbufflarna tystnade, stirrade på mig och såg ut som fågelholkar hela högen. En började veva med näven i luften men tog ner den när jag ljög om att jag var från city.

Senare på kvällen så träffade vi några av spelarna från fotbollslaget och de var väldigt trevliga. Jag bad om ursäkt och medgav att jag inte riktigt visste vilka de var, men önskade dem i alla fall lycka till 2010. De garvade och en av dem sa att man faktiskt inte kan ha koll på allt och jag kunde ju det där med musik i alla fall. Det var dessa killar vi snackade med. Snygg bild!

(Nya Josh Rouse får ge vika. Han har inte släppt något bra sedan Nashville ändå..)

Tyvärr så lockade värmen och sällskapet hemma för mycket efter att ha varit på turné i en månad, men det känns ändå väldigt bittert att ha missat fantastiska Linda Ström’s releasefest i måndags. Jag har lyssnat på Linda sedan hennes demos började ploppa upp på MySpace och äntligen så har hennes debut släppts och jag är helt såld.

Skivan rullar på repeat här hemma där jag går och njuter av ledigheten som någon form av hemmafru. (Hemmaman?)

Bästa spår (alla är bra, men om man är tvungen att välja):

Mexico
Hoppas
Alltid du

Jag kan ju ingenting om sport.

Jag kan verkligen ingenting.

Men ändå sitter jag nu och följer curling-finalen och tror att jag kan något.

Nu är jag hemma igen. Fyra veckor kändes ibland som fyra år, men när allt kommer omkring så har vi haft fantastiskt roligt. För min del blev det nästan 1000 mil på motorvägarna runt om i Europa och ska man gnälla på något så var det väl just det som gjorde att tillvaron blev aningen seg ibland, men tack och lov så var det ett svårslaget sällskap man spenderade tiden i bussen med!

Tyvärr så slutade avslutningsfesten med att fyra idiotiska bråkmakare överföll mig och mina vänner på vägen hem från ett uteställe i Slovenien. Jag fick mig en hård knytnäve i ansiktet och blev av med mina glasögon vilket kändes halvkul. Men alla i sällskapet fick utstå en del stryk och tjejen i vårt sällskap fick till och med en tand utslagen. Förövaren fick dock smaka på sin egen medicin för folket som såg på blev förbannade och spöade upp honom ordentligt. Samma kille som slog ut tjejens tand hamnade till slut på samma sjukhus som tjejen syddes på och folket som var med henne kände igen honom, de ringde polisen och han åkte dit.

Jag har aldrig fått spö innan. Jag är ingen bråkmakare och jag har heller aldrig varit intresserad av att slåss. Bättre fly än illa fäkta stämmer in bra på mig och jag kör på diplomati eller lägger benen på ryggen. Tyvärr så hjälpte inget denna gång. De hade bestämt sig och vi hann inte undan. Oprovocerat våld känns så otroligt onödigt.

I slutändan är det väl mest synd om slagsmålsidioter som är uppvuxna i en cementerad sandlåda och som måste ta till nävarna och knacka oskyldiga turister för att må bättre. Tänder och svullna kinder går att åtgärda, men trasiga själar tar garanterat längre tid att läka.

Min gode vän Oui rekommenderade ett skönt fotoprogram till iPhone som gör om de bilder man tar så att de liknar gamla hederliga polaroidbilder. Som gammal indienörd så är ju detta bland det snyggaste som finns. Idag är vi i Slovakien, närmare bestämt i Žilina (jag fattar fortfarande inte hur man uttalar det..) och jag testkörde lite.

Shakeitphoto kan köpas för ynka sju spänn här.

På den nuvarande turnén så har vi sällskap av The National Symphony Orchestra of London. Ett stort och glatt gäng som är så där trevliga och sociala som bara det där fräkniga folket i väst-europa kan vara. Vi svenskar är ju i allmänhet väldigt duktiga på engelska, så kommunikationen brukar rulla på utan problem.

Ibland blir det dock svårt att förklara sig och att hitta orden. Matingredienser, kroppsdelar och sjukdomar kan till exempel få mig att börja stamma likt en tysk som aldrig sett Brad Pitt i en film där han inte pratar tyska. Typ. Det händer inte bara mig. En av våra sköna svenska musikanter försökte få fram ordet ”karies” i en diskussion om snus med en av symfonikerna. ”-You know, caries?” Nope, det gick inte fram. Han fortsatte med att förklara på ett väldigt bra sätt vad han menade, utan resultat. ”-Dental problems? The things that attacks your teeth?”. Fortfarande noll. I lätt frustration så höjer han tonen, ler och dräper ur sig:

”-YOU KNOW, KARIUS & BAKTUS FOR FUCK’S SAKE!?”

Symfonikern undrar nog fortfarande.

När Darth Vader strök med i Jedins återkomst så undrade många med mig var hans dusch tog vägen. Det har nu visat sig att Imperiet sålde av kabinen till mitt rum på hotellet i Slovakien för en billig peng när de hade dåligt med spacebucks. Ingen är gladare än jag för detta och nu ska jag skutta in i denna jedi-kuvös, andas tungt och tänka på Darth som faktiskt var en snäll kille från början. Det är lätt att man glömmer bort det med tanke på all skit han ställde till med mot slutet. Scuuuuuuh-pshhhhhh.. Scuuuuuuh-pshhhhhh..

Att jag går upp tidigare än vad som behövs på morgonen är extremt sällsynt. Om jag ska vara helt ärlig så kan jag inte minnas när det hänt mig tidigare. Någonsin. Men inga regler utan undantag så idag slog jag till med att vakna nästan två timmar (!!) innan klockan hade tänkt att avbryta min och John Blund´s favoritsyssla.

Vad gör man då för att slå ihjäl två timmar på ett hotel i en småstad på den Ungerska landsbygden utan vare sig fungerande internet eller badkar? Jo, man bokar massage såklart! För 250:- så fick jag en timme av rehabilitering och fejk-asiatisk musik. På reklamfilmerna i receptionen så såg man massa thailändare som bankade på nöjda ungrare, men thai-folket måste ha blivit av med sina arbetstillstånd hela bunten för till mitt förfogande så fanns det bara en hårig ungrare med ett engelskt ordförråd likt en wookie.

Nåväl. Det var värt varenda krona och även om jag gnällde lite över musiken innan så gjorde det ändå min rygg gott efter de ca 700 mil i turnébussen som vi klämt av so far.

Att jag dessutom blev marinerad i någon massageolja som nu piffar upp dagens luft i bussen likt en wunderbaum med apelsinsmak får väl anses som en bonus.

När jag fick beskedet om att jag skulle ut på europaturné med ABBA the show så började genast jakten på en bättre akustisk 12-strängad gitarr i och med att min gamla Samick inte ens duger att slåss med. Min gode vän Adam rekommenderade mig att kolla in Furch, prisvärda gitarrer från Tjeckien. Efter lite googlande så kom jag i kontakt med deras extremt trevliga säljare i Montreal och allt slutade med att jag kunde plocka ut en väldigt bra Stonebridge/Furch 12:a på posten, för mindre än halva priset. Väldigt lyckat.

Idag är vi i Brno, Tjeckien. Det är här man tillverkar dessa gitarrer och jag bjöd faktiskt in hela fabriken till kvällens konsert som tack. Inne i city så har de en butik och jag tog mig dit under eftermiddagen för att titta in vad som fanns och också för att träffa Petr Furch, ägarens son. Efter någon timmes testande så slutade det med att jag slog till på en mycket trevlig Furch D23-CR för en bra peng.

Om någon går i gitarrköpstankar så rekommenderar jag verkligen att ni ska kolla in Furch. Tjeck it out (ohhh vad lökigt!!). Nu ska vi spela för dem som gjort gitarrerna och fem tusen andra glada tjecker.

Jag har ännu inte vågat testa dessa delikatesser som man springer in i ibland nere i Europa, mest för att jag är livrädd för att de ska smaka slem och ändå ha mitt namn på förpackningen. Jag smakar nog lite bättre hoppas jag. Jag föråt mig rätt mycket på konserver förra året.. Men kanske är det dags att försöka sig på denna diet ännu en gång i och med att jag och den tyska cateringen (som åker med på turnén) inte riktigt har samma smaklökar..