För några dagar sedan när vi var i Nürnberg så slog jag och några sköna lirare i bandet på den stora trumman och beslöt oss för att se vad nattlivet i den lilla småstaden kunde bjuda på. Vägg i vägg med vårt hotell så låg det en grekisk taverna och där inne så var det ett jäkla liv som vi hemskt gärna ville titta lite närmre på. Efter lite smörjande så fick vi komma in och stämningen var väldans bra tack vare livemusik, billigt vin och halvfulla greker.

Jag hamnade rätt snabbt på dansgolvet där jag fejkade lite grek-dans och trampade runt i krossat porslin tillsammans med ägaren som påminde om gubben på Kefir-paketen. Alla var glada och det bjöds på rödtjut och klassiska grek-hits. Efter ett tag så uppmärksammade någon i gänget att de hade en poster med självaste Helena Paparizou på väggen och fantastiska Ann kom på den briljanta idén att sjunga ”My number one” tillsammans med den lilla duon som stod för musiken. Euforin flödade och låtvalet visade sig vara svårslaget. Schweden-Grekland united på en smått sunkig taverna kl 01:00 i Tyskland. Great success!

Vi gjorde allt för att maxa festen ytterligare och beslöt oss för att bjuda på lite Abba-musik. Efter lite pillande med ställets keyboard så gjorde vi misstaget att bränna av en experimentell salongsversion av ”Does your mother know”..

Abba måste ha skändat delfiner eller något liknande i Grekland för på några sekunder in i första refrängen så dog festen helt och hälften av festdeltagarna gick hem. Tokigt. Vi menade ju bara väl men allt blev så fel. Förlåt Grekland men vi trodde faktiskt att ni skulle uppskatta lite svensk 70-tals pop framförd av några förfriskade svenskar i sina bästa år. Ok, visst, det var kanske inte det bästa låtvalet, men SÅ j*vla dålig är den väl ändå inte? Släpp sargen.

Nästa gång tar vi ”Suzy hangaround” i stället.

Festen fick fortsätta på hotellet och efter lite dans och en sällan skådad skrattattack (som gav Rydman träningsvärk dagen efter!!) så var det dags att runda av. Vi tackar domaren, Nürnberg & Grekland.