När man var liten så var ju chokladkalendern helig, mystisk och en självklar del i december. Jag tillhörde dem som kunde hålla mig från att smygäta upp den trots att man lätt kunde dölja det genom att stänga luckan. Min kusin tillhörde inte den sorten. När han var på besök så åt han upp självaste nr 24 ur min systers kalender och tredje världskriget utbröt i huset. Min syster blev såklart helt bestört och tårarna sprutade pga hans glupska skändande. Allt slutade dock lyckligt med att hon fick en hel chokladkaka som tröst och även fast vi var små så insåg ju vem som helst att hon blev den stora vinnare i juldramat.

Häromdagen så såg jag en chokladkalender inne i någon affär. Jag höll i den och tittade lite nostalgiskt, fick lite julfeeling men glömde av allt när jag till min stora förvåning fick se priset. Femton spänn!! Snacka om valuta för pengarna! En av de viktigaste beståndsdelarna för kunna genomlida den långa väntan till dopparedan kostar tamigfasen mindre än en dubbel cheeseburgare! Hade man haft lite mer koll som barn så hade man väl skramlat ihop veckopengen och inhandlat 10st. Frågan är väl om man hade orkat frukosten då.

Gott och billigt.