När jag var sexton år gammal så gick jag i nian. Som alla klasser gör (gjorde i allafall?) så samlade även vi ihop en hel del pengar för att kunna ge oss iväg på en resa till utlandet. Det viktigaste var väl egentligen att få åka till ett land med slappa åldersgränser så att man kunde dricka alkohol på riktigt, i stället för att behöva smyga för de där hemma. Detta var dock inget problem för mig för på den tiden så var jag fast besluten om att bli absolutist och att hålla mig borta från alkoholens förödande bana. Det beslutet gick åt helvete strax innan jag fyllde arton, men det var en fin tanke i alla fall. Nåväl.

Vi for till Tyskland och istället för att bränna mina pengar på sprit så spenderade jag mina pengar på skivor. Jag hade sett Gene på MTV och tyckte att det lät intressant. På vinst och förlust så köpte jag deras debut, Olympian, men blev lite besviken när jag kom hem till stereon. Skivan fick ligga och damma i några veckor, men efter ett tag så gav jag den ett försök till. Det skulle troligen inte hända idag då man lyssnar på Spotify, tycker antingen att det är bra och lyssnar vidare eller tycker att det var sådär och sedan behåller man den uppfattningen resten av livet. På den gamla tiden så var ju en skiva 1/5 av ens månadsinkomst och man hade ju helt enkelt inte råd att bara låta en skiva ligga ospelad. Det ni ungdomar! Så gammal är jag.

Jag har slagit ihop en liten Spotify-lista med några av Gene’s bästa stunder. Gene – Best of (according to Zwan).

Bandet finns tyvärr inte längre. Kanske var det lika bra för de senaste plattorna höll inte så hög klass, men vissa guldkorn finns. Hoppas att man glädjer någon där ute i höstmörkret.