Julen står för dörren och snart är det dags att bege sig till föräldrahemmen runt om i Schweden. Om man kommer ifrån världsmetropolen Hallsberg, som jag, så åker man självklart tåg. Alla vägar bär till Rom, alla tåg bär till Hallsberg.

1999 så pluggade jag i Lilla London (Göteborg) och dagen innan doppardan så skulle jag ta mig hem med hjälp av vårt kära gamla SJ. För att spara 20:- så struntade jag i att inhandla en platsbiljett och det visade sig att vara ett väldigt stort misstag. Tåget var fullt till bredden av julklappar, skrikande barn, husdjur och stressade människor som alla skulle hem och försöka få till en fröjdefull jul med sina nära och kära(?). Själv så hade jag lyckats att skrapa ihop mina stundentpengar till en ganska så stor tomtekasse och med den på ryggen så gick jag genom vagn efter vagn utan någon lycka. Jag hade börjat vänja mig vid mardrömmen att få sitta i någon korridor då jag i sista vagnen hittade två lediga platser inne i en gammal kupé, en gammaldags variant med skjutdörrar a la 60-talet. Jag frågar de fyra personerna där inne om det är ledigt och alla nickar åt mig, jag ursäktar mig och kastar upp min packning på hyllorna och slår mig ner med ett förnöjt leende. Lycka.

Av någon anledning så får jag ofta för mig att göra små vardagshjältedåd. Ser jag en blind människa så brukar jag fråga om de vill ha hjälp i t-banan eller om det ligger skräp på gatan så tar jag gärna upp det och går och slänger det i någon skräpkorg. Jag försöker inte hylla mig själv här som värsta bästa svärmorsdrömmen, jag har en väldans massa dåliga sidor med. Men om alla skulle tänka lite mer på sina medmänniskor så skulle detta vara en trevligare värld. Jaja. Nog om det.

Hjälten inom mig vaknar till när jag ser platsen mittemot i vagnen. Som rutinerad pendlare så vet jag att tågen kan bli ostädade väldigt fort under storhelger och framför mig så ligger en knuten soppåse och upptar den sista lediga platsen på tåget. Fingrarna kliar och jag frågar mina medresenärer lite skämtsamt om det är någon som äger soporna, alla ler tillbaka och säger nej. Nåväl, det är ju några minuter kvar tills tåget går så jag tar soporna, går ut på perrongen och slänger dem. När jag kliver upp på tåget så känner jag mig väldigt duktig och väl inne i kupén igen så ler de andra resenärerna mot mig. Jag är nöjd. Vardagshjälten fick utföra ett mini-dåd och snart så kommer någon att komma in och få en hel och ren plats att skaka fram genom Schweden i.

Efter någon minut så öppnas dörren och en man med utländsk härkomst i 35-årsåldern stapplar in. Platsen är ledig och förberedd av den taniga lilla hjälten mitt emot och mannen är på väg att sätta sig, men hejdar sig, ser sig omkring på oss i kupén och släpper bomben som kommer att förändra glädjestunden till fullständig panik:

”-Var är min påse?”

Som i en film så rycker tåget till och påbörjar sin färd ut i landet, alla i vagnen stelnar till och stirrar på mig. Hela min kropp låser sig och hela jag blir kallare än Gbg-slasket utanför fönstret. Jag inser att jag måste ta denna fight och avslöjar mig med skakig röst:

Jag: ”-Öhh.. Jag.. Det var inte m.. Jag.. har.. slängt din påse..”

Mannen: ”-Va?! Vaffö då? Var har du påsen slängt?”

Som i en väldigt dålig komedi med Leslie Nielsen så ser jag här ut genom fönstret i samma ögonblick som soptunnan sakta passerar revy utanför det rullande tåget, pekar på den och berättar att den ligger där i.

Stämningen inne i den lilla kupén blir väldigt snabbt hetsig. Mannen blir självklart förbannad på mig och jag försöker komma på någon lösning. Nödbromsen var för sent, tåget hade redan passerat perrongen, jag ringer till SJ men hamnar i en låååång telefonkö som jag överger snabbt samtidigt som killen stirrar argt på mig och muttrar några annorlunda ord som jag inte förstod men som inte lät speciellt hemtrevliga. Jag rusar ut i korridoren och försöker leta upp konduktören med mannen hack i häl. Vägen var såklart full av julklappar, skrikande barn, husdjur och stressade människor och i huvudet så snurrar tanken vad jag egentligen slängt? Vad hade killen packat i sin påse? Pengar, mobiltelefon, minidisc, biljetter, körkort? Han var ju väldigt upprörd så kanske var det något ännu värre.

Efter en stunds sökande efter någon personal ombord utan resultat så tar jag mod till mig och frågar mannen vad som fanns i hans påse. Han himlar med ögonen och säger ”-Massa grejer!” Inte bra. Jag frågar om det jag tänkt på innan men han svarar nej på allt. Efter en stunds snack så visar det sig att killen hade varit i Danmark och köpt med sig godis till sina barn på båten hem. Min hjärna jobbar på högvarv och äntligen så kommer det något gått ur den. Jag frågar mannen om det går att köpa nytt godis till barnen i restaurangvagnen? Mannen funderar på saken och ger efter en stund med sig.

Vi tar oss till restaurangvagnen och han fyller upp en ny påse till sina barn. Det såg ut som ett mindre rån när han lassade i chokladkakor och julgodis, men vid kassan så stod undertecknad med skakiga ben och hoppades på att mitt VISA-kort hade råd med den nya ”soppåsen”. Tack och lov så gick det vägen och 500:- senare så fick historien ändå ett lyckligt slut trots att alla pengarna för resten av året var ett minne blott.

Eller helt över var kanske att ta i. Jag fick sitta och skämmas mittemot mannen resten av resan.

Ibland funderar jag på vad de andra människorna i kupén berättade när de kom hem till släkten. ”-Ni skulle ha sett på tåget, en tanig och korkad närking med färgad musikalfrisyr gjorde bort sig totalt..” osv. Hoppas att det livade upp stämningen någonstans.

Släng aldrig en okänd soppåse. Den kan tillhöra någon som reser lätt. Punkt.

/Den misslyckade vardagshjälten

Nu finns skivan jag tjatar om hela tiden på Spotify.

John Mayer – Battle Studies

Per Hägred i Expressen håller verkligen inte med mig. Väldigt underhållande!

Jaha. Då sitter man i Umeå (som jag lätt förväxlar med Luleå) och tycker att det är aningen segt att alla ställen här stänger 02:00 när man är redo för utgång 0:30. Men men.. Liten update:

Globen i onsdags. Väldigt trevligt, men en väldigt lång dag. Om man vill så kan man kolla på en bootlegvideo här. Jag valde fel munspel i extranumret och blev så till mig så att jag spelade lite för mycket när jag väl hittade rätt.

Insomnia. Jag har väldigt sällan problem med att sova, lägg mig på en grävskopa på en byggnadsplats en hets-måndag 07:00 och jag lovar att jag kan sova utan problem till lunch. Väldigt sällan är det tvärtom, men den senaste veckan så har jag lyckats att pricka in en hel del sömnlösa timmar som man egentligen hade behövt att såga en hel del ved på. Mina sömntabletter från Costa Rica som jag köpte för tre år sedan (10st) har redan gått genom mitt system och nu undrar jag hur svårt det är att få tag på nya hemma i Schweden? Tio piller på tre år kan väl ändå anses som ok? Eller? Hur funkar sånt där? Jag är ju inte beroende direkt. Jaja. Jag får väl knalla iväg till vårdcentralen och kolla.

Doodle Jump. Inget ont som inte för något gott med sig. Under mina sömnlösa nätter så sitter jag och spelar idiotspelet Doodle Jump och har lyckats att dra till med en ok high-score om man jämför med mina vänner. Kolla själva:

Nya Mayer. Fortfarande lika bra.

Spela bas. På onsdag (25/11) så hoppar jag in som basist med mina vänner i Six Figure Transatlantic på Southside vid Zinkensdamm. Bas är det roligaste instrumentet ever. Tyvärr så håller jag ganska så dålig klass men jag skulle lätt sadla om till basist om jag hade tillräckligt med talang.

Tomten. Det börjar lacka mot jul. Överraskningens tid är här. Den som lever får helt enkelt vänta och se.

God jul.

Jag tänkte vara lite småsint och passa på att säga att årets bästa skiva redan är utsedd.

Jag har gillat John Mayer sedan tidigare, men jag har inte varit så intresserad av slick-plattorna som kom ut innan Continuum. Nu är uppföljaren här och i mina gamla öron så låter det ännu bättre den här gången..

Det är inte ofta nuförtiden som jag spelar hela (nya) plattor om och om igen, men Battlefield Studies är en skiva som bara rullar på repeat här hemma i dammen. Det låter lite gubbigare, det är otroligt bra inspelat och spelat med såklart. Jänkarna kan det där.

Bästa spår:
Heartbreak Warfare
Half Of My Heart
War Of My Life

Just nu så önskar jag mig inget annat av tomten än att få höra detta live i framtiden. Frågan är väl om killen ens orkar ta sig till Europa när han har en superkarriär borta i Förenta Staterna. Men om vi alla köper plattan så kanske det går..

..och man ska heller aldrig underskatta tomten. Aldrig.

Jag gillar Systembolaget. Nu är jag inte där så ofta, men när jag väl går dit så finns det alltid en hel del kul ölsorter till ett bra pris. Folk har ju gnällt i alla tider på att det är så förbaskat dyrt på Systemet, men ärligt talat så tycker i alla fall inte jag att femton spänn för en importerad flaska ale är farligt. Eller? För 100:- kan man ju bli riktigt packad om man vill det. Inte mycket, även fast jag är en fattig musikant/musiktant.

Men så är det ju det här med den där legitimations kontrollen.

Jag fyllde 30 år i år. Jag ser kanske inte riktigt ut som det trots mitt försök med moppemustasch och fjun-skägg. Jag påstår inte att jag ser ung ut själv, nej nej. Men mitt gråa hår borde väl få folket i kassan att fatta att den här killen inte är 19 år!? Jag får alltid visa legitimation på Systemet, det slår aldrig fel! Vissa människor kanske blir smickrade av det, men inte jag. Faktum är att jag blir lite sned på det. De försöker ta min manlighet ifrån mig, skratta åt mig och samtidigt passa på att vara lite elaka. Dumma, dumma Systembolaget. Släpp sargen och låt mig få vara man! Den gången jag får handla utan att bli förnedrad så ska jag gå tillbaka in i butiken, plocka ut en dyr jävla champagne och spruta den över mig själv och sedan dela resten med personen i kassan. Lite som i Formel1. Det vore något.

Jag & Timelord såg Inglorious Basterds i kväll. För min del är det andra gången jag ser den och jag är nu tvärsäker på att Christoph Waltz kommer att gå hem med en guldgubbe efter Oscarsgalan. Vill någon slå vad?

En av de skivorna jag lyssnat mest på under mina trettio år på jorden är just denna, Death Cab for Cutie’s ”Plans”. När skivan kom så frälste jag många med denna kluriga indiepop. En perfekt skiva att lyssna på nu när vintern är på väg..

Bästa spår:
Marching Bands of Manhattan
Summer Skin
Different Names for the Same Thing
What Sarah Said
Brothers on a Hotel Bed

Om man gillar detta så bör man även lyssna in en till höjdare med DCFC. Jag har fått för mig att Chris Martin i Coldplay har hämtat inspiration från denna när han skrev Fix you. Jag kan dock ha helt fel. Transatlanticism (Då menar jag 6:40 in i låten..)

I och med att min förra frisör bara hånade mig (?) så gick jag idag till mitt nya place. Cajsa på Silvetto (ett 50-tals inspirerat ställe på söder) fixade till mig och visade mig hur jag får till mina strån på bästa sätt. Respekt. Jag är riktigt nöjd och ser nu ut som en knubbig retro-nörd. I like.

Snart är det jul igen och då kan det ju vara en fördel om man har avklarat julklapparna från förra året. Jag lovade Carlsson en spaupplevelse med övernattnig för sisådär 11 månader sedan och igår så blev det äntligen av.

Stället är ju ruskigt hypat, men jag måste fasen kapitulera och hålla med. Prisvärt med, i allafall om man åker en söndag som vi gjorde.

Hela grejen att smyga runt i tofflor och mysa runt som en pensionerad ninja måste ju vara var mans dröm. Frukt, konstigt te och hudlotion tillhör inte vardagen för mig, så bara det var lite exotiskt. Folk hånglade lite överallt och vilka rester man kan hitta i sängarna vill jag inte ens tänka på. Nog fan är det inte bara hudlotion, det kan till och med jag räkna ut.

Vi var väl bland de sista i hela Sverige som inte varit där, men om någon av de få läsarna här inte varit där så beordrar jag er att ta er dit så fort som möjligt! 5/5 zwanar. Helt klart.